Uppdatering efter fyra år

Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag är inte längre nämndeman och jag har lämnat Vänsterpartiet och efter en viss tid gått med i Miljöpartiet för att stötta Åsa Romson som jag tycker är orättvist kritiserad. Det ledde i sin tur till att jag valdes in i styrelsen i Miljöpartiet i Fagersta med bild på Facebookssidan. Förutom det är jag aktiv i Västmanlands botaniska förening med Floraväkteri i Fagersta och rapporterar in varje år fynd och förändringar för rödlistade och lokalt sällsynta arter. www.artportalen.se Likaså är jag mer aktiv i Ahmadiyyamuslimska sällskapet som verkar mer pacifistiskt än andra muslimska rörelser med två deviser. Kärlek för alla, hat mot ingen! Jihad med pennan istället för med svärdet!

Den stora förnekelsen

DEN STORA FÖRNEKELSEN
Anders Wijkman och Johan Rockström
Medströms Bokförlag

Vad är det som händer med världen? Om tyskarna inte vill ha kärnkraft, varför är det ett problem? Finns det ett klimatproblem över huvud taget?
Domedagsprofetior har det funnits många i världen och få har gått i uppfyllelse.

Ska vi öppna nya gruvor i Bergslagen? Då krävs det en fortsatt hög efterfrågan på malm och stora investeringar. Är de kortsiktiga vinsterna med inflyttning, arbetstillfällen och kapitaltillväxt här viktigare än att planera för framtiden, en framtid där asiaterna och afrikanerna vill ha samma standard som vi? Då behövs det sex planeter som vår för att det ska fungera. Då krävs det att tillväxten fortsätter i evighet så att vi kan betala investeringslånen och föda tio miljarder människor.

Nu har vi möjlighet att sätta oss in i problematiken och ta ställning. Boken ”Den stora förnekelsen” handlar om världens klimatproblem och varför det inte går att komma överens om hur de ska lösas.

Först får vi en definition av det begränsade miljöutrymmet. En balansräkning för planeten behövs. Sedan berättar Anders Wijkman om sina erfarenheter av politiska partier utan visioner och den erfarenhet han själv fått genom åren. Johan Rockström går igenom forskningens roll och ansvar. Vi har inget miljöproblem. Utmaning gäller i första hand det mänskliga samhällets fortsatta utveckling. Forskningens kompromissande har varit bedrägligt.

Vi får en statusrapport efter det omskrivna internationella mötet i Cancún, som var en framgång för de som ville fördröja viktiga beslut. Ett kaotiskt möte som ändå gav vissa resultat.

Jordens, vår planets gränser, beskrivs och vad som krävs för att vi inte ska spränga dem. Vi befinner oss i ett nytt läge. Från att främst ha varit en fråga om lokal påverkan på luft, mark och vatten, har miljöfrågan blivit global. Jordbruket måste revolutioneras med biologisk mångfald och plöjningsfri odling.

Energiförsörjningen måste ställas om till hållbara energisystem med sol, vind och vatten. Befolknings-tillväxten måste bromsas, vilket kan ske genom att ge flickorna skolgång. Utbildade kvinnor har inte så stor familj.

Klimat-tvivlarens argument beskrivs med exempel från tobaksdebatten för 50 år sedan. Inte heller då ville kapitalägarna riskera sina vinster. En kartläggning av växthuseffekten och vad klimatförnekarna inte vill veta kompletterar historien.

Varför finns det ingen riskdiskussion om klimatet? Skulle någon vilja flyga om vi hade 250 flygolyckor om året vid resor från Sverige? Risken att inte göra något åt klimatet ligger i den storleksordningen.

Ekonomernas har svårigheter att beskriva klimatproblemen. Det finns ingen avskrivning på naturens tjänster och system trots att vi vet att de förstörs gradvis.

Efter en konkretisering av tillväxtens dilemma ägnar författarna de två sista kapitlen åt att visa på att det finns hopp och visar på sju vägar att gå framåt.


Det är en politiker och en vetenskapsman som beslutat sig för att skriva den här boken för att gå igenom argument för och emot klimatproblemens allvarlighetsgrad. Politikern är Anders Wijkman, som varit EU-parlamentariker och biträdande generalsekreterare i FN.

Vetenskapsmannen är professorn i naturresurshushållning Johan Rockström. Bägge tillhör Sveriges internationellt mest kända namn inom klimat- och miljöfrågor. De kombinerar politisk kunskap, erfarenhet av internationella förhandlingar, kunskap om forskning och maktförhållanden – till en berättelse om allt som måste ske för att vi inte ska förstöra miljön och därmed även ekonomin.

Den samhällsförändring som inträffat de senaste etthundra åren, är till stor del orsaken till att denna bok måste skrivas. Det teknokratiska samhället med påtvingad tillväxt och tillgång till billig energi har skapat en klyfta till de länder som fortfarande har jordbrukssamhället kvar.

Det nästan utrotade samlar- och jägarsamhället med nomadisk kultur blir då ännu mer utopiskt. Indianhövdingen Oren Lyons i Onondaga-området i USA, förklarar att som hövding måste man se framåt och se varje beslut man fattar i relation till välfärden och välståndet sju generationer framåt. Detta står i bjärt kontrast till kvartalskapitalismen i vårt samhälle.

Den klyftan är orsaken till krav på bättre levnadsförhållanden över hela jorden och till att vi hämtar gifter (metaller och olja) ur jorden och sedan asfalterar vi stora områden till städer så att växternas livsbetingelser hotas. De växter, som vi är beroende av för att överleva.

Det är både en faktasammanställning och en nykter argumentering för önskvärda och nödvändiga klimatåtgärder. Det finns en rad fyndiga citat, som lättar upp innehållet. Exempelvis Mahatma Gandhis slutsats att på jorden finns det nog för alla behov, men inte nog för allas girighet. ”There is enough for everyone's need but not for everyone's greed.”

Några svartvita bilder med kurvor och tabeller försöker understryka författarnas argument. Beskrivningen av klimatförnekarna känns alltför enkel med delvis en konspirationsteori som kanske inte är helt sann.

De sju första sidorna består av kommentarer från olika auktoriteter i samhället. Ärkebiskopen, lantbrukarnas förbundsordförande, rektorn på Ulltuna och en professor i miljöekonomi. Sedan turas författarna om att utveckla sina ståndpunkter och erfarenheter med en genomgång av klimatproblemens struktur och deras bemötande.

När omfattningen av problemen och svårigheterna belysts avslutas boken med att väcka hopp och visa på en väg framåt. De två sista sidor består av källhänvisningar och förslag till fördjupningslitteratur. Bokens nästan 300 sidor ger en fascinerande läsning.

Bokens budskap är tydligt. Vi måste göra något åt klimatproblemen och det är bråttom. Vi kan inte fortsätta att låta vårt kryssningsfartyg gå i full fart framåt mot en avlägsen havshorisont. Vi har kommit till andra sidan och måste navigera försiktigt i en komplicerad skärgård för att inte gå under och sjunka med alla ombordvarande.

Ju snabbare vi inser det desto bättre är det, annars blir inbromsningen allt våldsammare, ju längre vi väntar. Om vi, som nu är vuxna, slipper uppleva annat än höjda priser på el och bensin och ekonomiska flyktingar, så kommer våra barn och barnbarn att få känna på vad vi försummat med strid om naturtillgångar, om mat och vatten och klimatflyktingar.

Det är naturligt att många ryggar inför allt detta men det är oförlåtligt att låta kortsiktiga vinstintressen styra besluten.

Den Stora Förnekelsen ger inga djupare förklaringar till psykologin bakom förnekelsen. Författarna betonar ekonomin som förnekelsens drivfjäder. Men kanske finns det också andra faktorer?
En viktig del av sanningen är väl att både marknadsliberalerna och socialisterna hoppas på den eviga tillväxten, för att lösa samhälleliga problem. Men nu fungerar inte den modellen längre.

Utan att någonsin låta väsentligheterna glida ur sikte beskriver författarna varför det finns ett starkt motstånd mot nödvändiga åtgärder. Boken är inspirerande, förklarande och sammanfattande och rekommenderas till alla som känner sig förvirrade av dagens diskussion om klimatet. Det blir alldeles klart att vi har ett klimatproblem.

Kalifatet

Ahmadiyyakalifatet – en spjutspets in i framtiden

Ahmadiyyakalifatet är en möjlighet att hålla tro och moral på en hög nivå. Genom att följa anvisningarna från Huzur kan vi klara av de svårigheter vi möter och förklara våra ståndpunkter för omvärlden. Vad kalifatet består av och hur det bildats och hur framtiden kan se ut ska undersökas i denna artikel.

För drygt 110 år sedan var Islam också i svårigheter. Profeten Muhammed sa hade förutspått den tiden genom att säga att det skulle komma en tid då muslimerna bara till ordet skulle säga att de är muslimer och att de skulle följa böneritualerna men utan innehåll.

Mirza Ghulam Ahmed as reagerade på det och på att så få muslimer försvarade Islam från verbala attacker från kristna missionärer och hinduer i hans hemland Punjab. Efter grundliga studier åtog han sig att försvara Islam både skriftligt och genom diskussioner. Han lyckades bra och blev mycket uppskattad för sina klartänkta argument, sin uthållighet, sin ärlighet och sin fromhet.

Han insåg snart att det skulle komma att ta tid att reformera Islam och dessutom hade han som målsättning att förena alla religioner i samma Gud – något som skulle komma att ta ännu längre tid – särskilt eftersom han mötte ett hänsynslöst och obarmhärtigt motstånd. Han insåg att det inte skulle kunna ske under hans livstid och eftersom den heliga Koranen och profeten Muhammed sa har beskrivit ett Kalifat för muslimer tog han fasta på det.

Ordet kalifat kan få olika betydelser beroende på hur man stavar det. På arabiska och i den heliga Koranen kan man läsa om ”khilafa” som betydelser efterföljare som har ett religiöst innehåll medan man i dagligt tal med kalif menar en makthavare i en muslimsk stat. Det beror sannolikt på att den religiösa ledaren så småningom alltmer utvecklades till en politisk ledare där religionen kom i bakgrunden. I den muslimska historien minskade sedan också kalifens makt och togs över av sultanen, som hade den verkliga kraften – makten. På svenska språket finns inte khilafa utan kalif måste vara det ord vi ska använda för bägge begreppen.

Den religiösa grunden till kalifatet kommer från Koranen, surat Noor 24:55 [1] där det framgår att de troende skall bli Guds efterföljare på jorden och att de garanteras säkerhet och fred istället för fruktan. Det kan tolkas så att kalifatet är en belöning för kollektiv fromhet och detta uppfattas som en demokratisk institution ledd av en kalif som i princip är vald och som ska handla i enlighet med Koranen och Sunna.

Mirza Ghulam Ahmed as liknade kalifatet med den andra världsliga yttringen av Guds makt där profeternas ankomst var den första yttringen. Han hävdade att detta andra uppvisande av Guds makt kan inte komma förrän han själv hade dött men när han dör så kommer Gud att skicka kalifatet till oss och det kommer att vara hos oss för evigt.[2]

När Mirza Ghulam Ahmed as dog 1908 så samlades ett stort antal ledande medlemmar i Ahmadiyyarörelsen och valde enhälligt Noor ud Din till den första kalifen. Därefter har ytterligare fyra kalifer valts som ledare för Ahmadiyyarörelsen. Under den tiden har antalet medlemmar ökat kraftigt och likaså antalet länder där det finns församlingar. Verksamheten består vid sidan av de religiösa plikterna av utbildning, välgörenhet och information och där spelar en dygnet runt tevesändning stor roll som också kan följas på internet.[3]

Efter ett uppehåll på 1300 år har återigen ett gudabenådat Ahmadiyyakalifat i Islam uppträtt i överensstämmelse med de profetior som kommit från den heliga profeten Muhammed sa och Mirza Ghulam Ahmed as. Detta har kommit att bli en av de viktigaste händelserna i Islam. Vad detta till slut kommer att få för betydelse kommer att visa sig i framtiden [4].

Redan har det visat sig ha stor betydelse för framväxten av den muslimska Ahmadiyyarörelsen. Genom ett tydligt ledarskap, som på ett auktoritativt sätt väglett muslimerna har rörelsen växt kraftigt både till antalet medlemmar och till antalet länder där det finns församlingar. Rörelsens välgörenhet till alla behövande oberoende av religiös tillhörighet att blivit allmänt respekterad. Välorganiserade sammankomster både nationella och internationella har skapt en god grund för vidare expansion.

Den kritik som framförts har kunnat bemötas också det på ett auktoritativt och välorganiserat sätt.
Förhållandet att det antingen har varit nära släktingar eller vänner till Mirza Ghulam Ahmed as som har valts till kalifer motiveras med att de har varit osedvanligt begåvade, välutbildade och fromma och deras verksamhet har också bekräftat detta. Släktskapet har säkert givit dem en extra auktoritet som har varit till nytta för att få medlemmarna att göra de stora uppoffringar som har visat sig vara nödvändiga.

Ahmadiyyakalifatet avvisar bestämt all form av militans och ersätter våldets jihad med ett intellektuellt pennans jihad. När rörelsen utsätts för förföljelse tillämpar den tålamod och uthållighet. När den stöter på upprörande intolerans, predikar den fred och inkluderande accepterande. Den tar till sig de egendomslösas sak och arbetar för att stödja de förtryckta.

Ahmadiyyakalifatet har inte erövrat något land och har inget världsligt herravälde. Istället har det erövrat miljoner av människors hjärtan och sinnen genom att övertyga en människa i taget. Rörelsen är en god kraft i världen och är ett bra exempel på en institution som grundlagts i profetskapets principer. [5]

Den stora kontrasten framkommer när man jämför Ahmadiyyakalifatet med andra levande muslimska rörelser. De andra är små, osammanhängande och slits sönder av inre motsättningar. Det finns olika riktningar som försöker skapa ett kalifat men de blir antingen politiska rörelser utan legitimitet eller slutna sällskap för inre utveckling som inte har någon social dimension.
Ahmadiyyakalifatet är det enda som hävdar att man ligger i framkanten av den teoretiska islamiska forskningen eftersom vi menar att Koranens och profeten Muhammedssa profetior redan har uppfyllts – att den utlovade Messias redan har kommit till oss och att vi är den grupp som har fått i uppgift att genomföra hans uppdrag.

Man kan undra varför det har gått så lång tid efter det att den utlovade Messias as – Mirza Ghulam Ahmed as – dog och ändå har inte det välfärdssamhälle skapats som vi alla väntar på. Det är här som vår stora utmaning kommer. De flesta muslimer trodde nog att välfärdssamhället skulle komma som ett trolleri i samband med Mahdis ankomst. Allt ont skulle fördrivas och alla människor skulle inse att Islam är den rätta religionen. Det är tydligt att Gud Allahu subhana wa ta'ala begär mer av oss. Uppoffringar, ansträngningar, tålamod och uthållighet för att alla människor ska kunna acceptera Ahmadiyyakalifatet som lösningen på mänsklighetens problem.

Framtiden ligger för våra fötter. De ständiga konflikterna mellan människor – ofta med religionen som ursäkt – river sönder relationer mellan nationer och människor. Terrorismen och de ständiga krigen med tusentals offer, kommer att övertyga människorna om att våld inte är lösningen för att få ett välfärdssamhälle. Om någon organisation har den kraft och disciplin som krävs för att klara en fredlig utveckling i människans historia så är det Ahmadiyyakalifatet.

Referenser:

1.Koranens budskap (Bernström) Proprius förlag, Stockholm 1998
2.Mirza Ghulam Ahmad, The Will, Islam International Publication, Ltd., 2005 s. 7
3.http://www.alislam.org/mta/?stream=3&sa=
4.Karen Armstrong, Islam: A Short History, Modern Library, New York, 2000
5. http://www.alislam.org/egazette/updates/the-islamic-khilafat-its-rise-fall-and-re-emergence/

nu är det val

Mossor

Mossor är en av mina intressen. Det är större än man tror. Jag hittade den här videon som kan förklara en del.
http://www.youtube.com/watch?v=MWRazeUhg44

Kinamat

Det är alltid nyttigt att hämta kunskaper från Kina. Efter att ha läst Sanningen om Mao och Vilda svanar blev jag intresserad av mat från Sichuan och har prövat på en mängd recept med gott resultat. Sichuanpeppar finns i Coop-Extra liksom bönpasta och halal kycklingklubbor. Den här gången lagade jag vitlöksfylld kyckling på grön bädd när Gösta och Torbjörn var på besök.

Klimatåret

Förra året var verkligen en vinst för de som vill hindra klimatförsämringen på jorden skapad av den globala uppvärmningen, skapad av ökningen av koldioxidutsläppen och andra gaser med samma och starkare effekt. Alla ansträngningar kröntes med framgång och nu har vi bara att se fram mot vilka åtgärder vi kan kosta på oss att sätta igång med. Idag har oljepriste maximerats till 100 US$ per fat vilket ytterligare påvisar att olja är en änsdlig tillgång som vi inte kan räkna med framöver på samma sätt som tidigare "peak-oil" - teorin får ytterligare stöd. Vi kan bara avvakta och se vad de globala ledarna kommer överens om och se hur det påverkar klimatet och miljön.