Kalifatet
Ahmadiyyakalifatet – en spjutspets in i framtiden
Ahmadiyyakalifatet är en möjlighet att hålla tro och moral på en hög nivå. Genom att följa anvisningarna från Huzur kan vi klara av de svårigheter vi möter och förklara våra ståndpunkter för omvärlden. Vad kalifatet består av och hur det bildats och hur framtiden kan se ut ska undersökas i denna artikel.
För drygt 110 år sedan var Islam också i svårigheter. Profeten Muhammed sa hade förutspått den tiden genom att säga att det skulle komma en tid då muslimerna bara till ordet skulle säga att de är muslimer och att de skulle följa böneritualerna men utan innehåll.
Mirza Ghulam Ahmed as reagerade på det och på att så få muslimer försvarade Islam från verbala attacker från kristna missionärer och hinduer i hans hemland Punjab. Efter grundliga studier åtog han sig att försvara Islam både skriftligt och genom diskussioner. Han lyckades bra och blev mycket uppskattad för sina klartänkta argument, sin uthållighet, sin ärlighet och sin fromhet.
Han insåg snart att det skulle komma att ta tid att reformera Islam och dessutom hade han som målsättning att förena alla religioner i samma Gud – något som skulle komma att ta ännu längre tid – särskilt eftersom han mötte ett hänsynslöst och obarmhärtigt motstånd. Han insåg att det inte skulle kunna ske under hans livstid och eftersom den heliga Koranen och profeten Muhammed sa har beskrivit ett Kalifat för muslimer tog han fasta på det.
Ordet kalifat kan få olika betydelser beroende på hur man stavar det. På arabiska och i den heliga Koranen kan man läsa om ”khilafa” som betydelser efterföljare som har ett religiöst innehåll medan man i dagligt tal med kalif menar en makthavare i en muslimsk stat. Det beror sannolikt på att den religiösa ledaren så småningom alltmer utvecklades till en politisk ledare där religionen kom i bakgrunden. I den muslimska historien minskade sedan också kalifens makt och togs över av sultanen, som hade den verkliga kraften – makten. På svenska språket finns inte khilafa utan kalif måste vara det ord vi ska använda för bägge begreppen.
Den religiösa grunden till kalifatet kommer från Koranen, surat Noor 24:55 [1] där det framgår att de troende skall bli Guds efterföljare på jorden och att de garanteras säkerhet och fred istället för fruktan. Det kan tolkas så att kalifatet är en belöning för kollektiv fromhet och detta uppfattas som en demokratisk institution ledd av en kalif som i princip är vald och som ska handla i enlighet med Koranen och Sunna.
Mirza Ghulam Ahmed as liknade kalifatet med den andra världsliga yttringen av Guds makt där profeternas ankomst var den första yttringen. Han hävdade att detta andra uppvisande av Guds makt kan inte komma förrän han själv hade dött men när han dör så kommer Gud att skicka kalifatet till oss och det kommer att vara hos oss för evigt.[2]
När Mirza Ghulam Ahmed as dog 1908 så samlades ett stort antal ledande medlemmar i Ahmadiyyarörelsen och valde enhälligt Noor ud Din till den första kalifen. Därefter har ytterligare fyra kalifer valts som ledare för Ahmadiyyarörelsen. Under den tiden har antalet medlemmar ökat kraftigt och likaså antalet länder där det finns församlingar. Verksamheten består vid sidan av de religiösa plikterna av utbildning, välgörenhet och information och där spelar en dygnet runt tevesändning stor roll som också kan följas på internet.[3]
Efter ett uppehåll på 1300 år har återigen ett gudabenådat Ahmadiyyakalifat i Islam uppträtt i överensstämmelse med de profetior som kommit från den heliga profeten Muhammed sa och Mirza Ghulam Ahmed as. Detta har kommit att bli en av de viktigaste händelserna i Islam. Vad detta till slut kommer att få för betydelse kommer att visa sig i framtiden [4].
Redan har det visat sig ha stor betydelse för framväxten av den muslimska Ahmadiyyarörelsen. Genom ett tydligt ledarskap, som på ett auktoritativt sätt väglett muslimerna har rörelsen växt kraftigt både till antalet medlemmar och till antalet länder där det finns församlingar. Rörelsens välgörenhet till alla behövande oberoende av religiös tillhörighet att blivit allmänt respekterad. Välorganiserade sammankomster både nationella och internationella har skapt en god grund för vidare expansion.
Den kritik som framförts har kunnat bemötas också det på ett auktoritativt och välorganiserat sätt.
Förhållandet att det antingen har varit nära släktingar eller vänner till Mirza Ghulam Ahmed as som har valts till kalifer motiveras med att de har varit osedvanligt begåvade, välutbildade och fromma och deras verksamhet har också bekräftat detta. Släktskapet har säkert givit dem en extra auktoritet som har varit till nytta för att få medlemmarna att göra de stora uppoffringar som har visat sig vara nödvändiga.
Ahmadiyyakalifatet avvisar bestämt all form av militans och ersätter våldets jihad med ett intellektuellt pennans jihad. När rörelsen utsätts för förföljelse tillämpar den tålamod och uthållighet. När den stöter på upprörande intolerans, predikar den fred och inkluderande accepterande. Den tar till sig de egendomslösas sak och arbetar för att stödja de förtryckta.
Ahmadiyyakalifatet har inte erövrat något land och har inget världsligt herravälde. Istället har det erövrat miljoner av människors hjärtan och sinnen genom att övertyga en människa i taget. Rörelsen är en god kraft i världen och är ett bra exempel på en institution som grundlagts i profetskapets principer. [5]
Den stora kontrasten framkommer när man jämför Ahmadiyyakalifatet med andra levande muslimska rörelser. De andra är små, osammanhängande och slits sönder av inre motsättningar. Det finns olika riktningar som försöker skapa ett kalifat men de blir antingen politiska rörelser utan legitimitet eller slutna sällskap för inre utveckling som inte har någon social dimension.
Ahmadiyyakalifatet är det enda som hävdar att man ligger i framkanten av den teoretiska islamiska forskningen eftersom vi menar att Koranens och profeten Muhammedssa profetior redan har uppfyllts – att den utlovade Messias redan har kommit till oss och att vi är den grupp som har fått i uppgift att genomföra hans uppdrag.
Man kan undra varför det har gått så lång tid efter det att den utlovade Messias as – Mirza Ghulam Ahmed as – dog och ändå har inte det välfärdssamhälle skapats som vi alla väntar på. Det är här som vår stora utmaning kommer. De flesta muslimer trodde nog att välfärdssamhället skulle komma som ett trolleri i samband med Mahdis ankomst. Allt ont skulle fördrivas och alla människor skulle inse att Islam är den rätta religionen. Det är tydligt att Gud Allahu subhana wa ta'ala begär mer av oss. Uppoffringar, ansträngningar, tålamod och uthållighet för att alla människor ska kunna acceptera Ahmadiyyakalifatet som lösningen på mänsklighetens problem.
Framtiden ligger för våra fötter. De ständiga konflikterna mellan människor – ofta med religionen som ursäkt – river sönder relationer mellan nationer och människor. Terrorismen och de ständiga krigen med tusentals offer, kommer att övertyga människorna om att våld inte är lösningen för att få ett välfärdssamhälle. Om någon organisation har den kraft och disciplin som krävs för att klara en fredlig utveckling i människans historia så är det Ahmadiyyakalifatet.
Referenser:
1.Koranens budskap (Bernström) Proprius förlag, Stockholm 1998
2.Mirza Ghulam Ahmad, The Will, Islam International Publication, Ltd., 2005 s. 7
3.http://www.alislam.org/mta/?stream=3&sa=
4.Karen Armstrong, Islam: A Short History, Modern Library, New York, 2000
5. http://www.alislam.org/egazette/updates/the-islamic-khilafat-its-rise-fall-and-re-emergence/
Ahmadiyyakalifatet är en möjlighet att hålla tro och moral på en hög nivå. Genom att följa anvisningarna från Huzur kan vi klara av de svårigheter vi möter och förklara våra ståndpunkter för omvärlden. Vad kalifatet består av och hur det bildats och hur framtiden kan se ut ska undersökas i denna artikel.
För drygt 110 år sedan var Islam också i svårigheter. Profeten Muhammed sa hade förutspått den tiden genom att säga att det skulle komma en tid då muslimerna bara till ordet skulle säga att de är muslimer och att de skulle följa böneritualerna men utan innehåll.
Mirza Ghulam Ahmed as reagerade på det och på att så få muslimer försvarade Islam från verbala attacker från kristna missionärer och hinduer i hans hemland Punjab. Efter grundliga studier åtog han sig att försvara Islam både skriftligt och genom diskussioner. Han lyckades bra och blev mycket uppskattad för sina klartänkta argument, sin uthållighet, sin ärlighet och sin fromhet.
Han insåg snart att det skulle komma att ta tid att reformera Islam och dessutom hade han som målsättning att förena alla religioner i samma Gud – något som skulle komma att ta ännu längre tid – särskilt eftersom han mötte ett hänsynslöst och obarmhärtigt motstånd. Han insåg att det inte skulle kunna ske under hans livstid och eftersom den heliga Koranen och profeten Muhammed sa har beskrivit ett Kalifat för muslimer tog han fasta på det.
Ordet kalifat kan få olika betydelser beroende på hur man stavar det. På arabiska och i den heliga Koranen kan man läsa om ”khilafa” som betydelser efterföljare som har ett religiöst innehåll medan man i dagligt tal med kalif menar en makthavare i en muslimsk stat. Det beror sannolikt på att den religiösa ledaren så småningom alltmer utvecklades till en politisk ledare där religionen kom i bakgrunden. I den muslimska historien minskade sedan också kalifens makt och togs över av sultanen, som hade den verkliga kraften – makten. På svenska språket finns inte khilafa utan kalif måste vara det ord vi ska använda för bägge begreppen.
Den religiösa grunden till kalifatet kommer från Koranen, surat Noor 24:55 [1] där det framgår att de troende skall bli Guds efterföljare på jorden och att de garanteras säkerhet och fred istället för fruktan. Det kan tolkas så att kalifatet är en belöning för kollektiv fromhet och detta uppfattas som en demokratisk institution ledd av en kalif som i princip är vald och som ska handla i enlighet med Koranen och Sunna.
Mirza Ghulam Ahmed as liknade kalifatet med den andra världsliga yttringen av Guds makt där profeternas ankomst var den första yttringen. Han hävdade att detta andra uppvisande av Guds makt kan inte komma förrän han själv hade dött men när han dör så kommer Gud att skicka kalifatet till oss och det kommer att vara hos oss för evigt.[2]
När Mirza Ghulam Ahmed as dog 1908 så samlades ett stort antal ledande medlemmar i Ahmadiyyarörelsen och valde enhälligt Noor ud Din till den första kalifen. Därefter har ytterligare fyra kalifer valts som ledare för Ahmadiyyarörelsen. Under den tiden har antalet medlemmar ökat kraftigt och likaså antalet länder där det finns församlingar. Verksamheten består vid sidan av de religiösa plikterna av utbildning, välgörenhet och information och där spelar en dygnet runt tevesändning stor roll som också kan följas på internet.[3]
Efter ett uppehåll på 1300 år har återigen ett gudabenådat Ahmadiyyakalifat i Islam uppträtt i överensstämmelse med de profetior som kommit från den heliga profeten Muhammed sa och Mirza Ghulam Ahmed as. Detta har kommit att bli en av de viktigaste händelserna i Islam. Vad detta till slut kommer att få för betydelse kommer att visa sig i framtiden [4].
Redan har det visat sig ha stor betydelse för framväxten av den muslimska Ahmadiyyarörelsen. Genom ett tydligt ledarskap, som på ett auktoritativt sätt väglett muslimerna har rörelsen växt kraftigt både till antalet medlemmar och till antalet länder där det finns församlingar. Rörelsens välgörenhet till alla behövande oberoende av religiös tillhörighet att blivit allmänt respekterad. Välorganiserade sammankomster både nationella och internationella har skapt en god grund för vidare expansion.
Den kritik som framförts har kunnat bemötas också det på ett auktoritativt och välorganiserat sätt.
Förhållandet att det antingen har varit nära släktingar eller vänner till Mirza Ghulam Ahmed as som har valts till kalifer motiveras med att de har varit osedvanligt begåvade, välutbildade och fromma och deras verksamhet har också bekräftat detta. Släktskapet har säkert givit dem en extra auktoritet som har varit till nytta för att få medlemmarna att göra de stora uppoffringar som har visat sig vara nödvändiga.
Ahmadiyyakalifatet avvisar bestämt all form av militans och ersätter våldets jihad med ett intellektuellt pennans jihad. När rörelsen utsätts för förföljelse tillämpar den tålamod och uthållighet. När den stöter på upprörande intolerans, predikar den fred och inkluderande accepterande. Den tar till sig de egendomslösas sak och arbetar för att stödja de förtryckta.
Ahmadiyyakalifatet har inte erövrat något land och har inget världsligt herravälde. Istället har det erövrat miljoner av människors hjärtan och sinnen genom att övertyga en människa i taget. Rörelsen är en god kraft i världen och är ett bra exempel på en institution som grundlagts i profetskapets principer. [5]
Den stora kontrasten framkommer när man jämför Ahmadiyyakalifatet med andra levande muslimska rörelser. De andra är små, osammanhängande och slits sönder av inre motsättningar. Det finns olika riktningar som försöker skapa ett kalifat men de blir antingen politiska rörelser utan legitimitet eller slutna sällskap för inre utveckling som inte har någon social dimension.
Ahmadiyyakalifatet är det enda som hävdar att man ligger i framkanten av den teoretiska islamiska forskningen eftersom vi menar att Koranens och profeten Muhammedssa profetior redan har uppfyllts – att den utlovade Messias redan har kommit till oss och att vi är den grupp som har fått i uppgift att genomföra hans uppdrag.
Man kan undra varför det har gått så lång tid efter det att den utlovade Messias as – Mirza Ghulam Ahmed as – dog och ändå har inte det välfärdssamhälle skapats som vi alla väntar på. Det är här som vår stora utmaning kommer. De flesta muslimer trodde nog att välfärdssamhället skulle komma som ett trolleri i samband med Mahdis ankomst. Allt ont skulle fördrivas och alla människor skulle inse att Islam är den rätta religionen. Det är tydligt att Gud Allahu subhana wa ta'ala begär mer av oss. Uppoffringar, ansträngningar, tålamod och uthållighet för att alla människor ska kunna acceptera Ahmadiyyakalifatet som lösningen på mänsklighetens problem.
Framtiden ligger för våra fötter. De ständiga konflikterna mellan människor – ofta med religionen som ursäkt – river sönder relationer mellan nationer och människor. Terrorismen och de ständiga krigen med tusentals offer, kommer att övertyga människorna om att våld inte är lösningen för att få ett välfärdssamhälle. Om någon organisation har den kraft och disciplin som krävs för att klara en fredlig utveckling i människans historia så är det Ahmadiyyakalifatet.
Referenser:
1.Koranens budskap (Bernström) Proprius förlag, Stockholm 1998
2.Mirza Ghulam Ahmad, The Will, Islam International Publication, Ltd., 2005 s. 7
3.http://www.alislam.org/mta/?stream=3&sa=
4.Karen Armstrong, Islam: A Short History, Modern Library, New York, 2000
5. http://www.alislam.org/egazette/updates/the-islamic-khilafat-its-rise-fall-and-re-emergence/
posted by Muhammed Yussif at 2:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home